Om oss

Född i Bangkok, Thailand och adopterad till Sverige.

Uppvuxen i Upplands Väsby med två kärleksfulla adoptivföräldrar.

Älskade träning och tävlade i trampolin på elitnivå med målet att delta i OS i Sydney 2000.

Tyvärr satte en ryggskada stopp för den drömmen, och 1999 tvingades jag sluta med trampolin.

Flyttade hemifrån till Sundbyberg och började studera ekonomi vid Stockholms Universitet.

Arbete och vardagsliv tog vid, men tankarna på mitt ursprung fanns kvar i bakhuvudet.

En vän från Sundsvall föreslog att vi skulle resa till Thailand, och det blev min första gång tillbaka sedan adoptionen.

Samtidigt började jag på allvar fundera på att leta efter min biologiska mamma.

Min enda ledtråd var ett födelsebevis med hennes namn, hennes ålder när hon födde mig och namnet på barnhemmet där jag bodde.

Jag kontaktade Thailändska ambassaden och fick prata med Tan, som senare blev en viktig vän.

Genom Tan blev jag inbjuden till en fest i Rinkeby för att fira den Thailändska kungens födelsedag – och där träffade jag My för första gången.

Jag, Tan och en annan adopterad åkte till Thailand för att leta efter våra föräldrar.

Vi besökte alla kontor i Bangkok som registrerar befolkningen och lyckades till slut hitta ett telefonnummer kopplat till min biologiska mamma.

När vi ringde svarade en kvinna som sa att hon visste vem jag var, men att hon hade tappat kontakten med min mamma. Där tog spåret slut – trodde vi.

Under denna tid blev jag och My närmare vänner, och hon var övertygad om att hon kunde hjälpa mig att hitta min mamma.

Jag reste många gånger mellan Sverige och Thailand tillsammans med My och ibland med Tan.

Under denna period bildade jag och My familj och vårt liv fylldes av allt som hör familjelivet till.

Tillsammans med mina adoptivföräldrar och vår sex månader gamla dotter reste jag återigen till Thailand – men den här gången skulle allt förändras.

Efter år av sökande hittade vi äntligen min biologiska mamma – och dessutom en halvbror!

Mötet var känslosamt, men det fanns också en mörk bakgrund till varför min biologiska mamma hade varit så rädd för att återförenas.

När jag adopterades var jag det sista barnet som lämnade Thailand innan landet förbjöd internationella adoptioner. Anledningen var fruktansvärd: många barn adopterades aldrig utan användes istället för att tjäna pengar på hemska sätt. Polisen genomförde razzior mot barnhem för att stoppa kriminella nätverk, och nyhetsartiklar spred rykten om vad som hänt de försvunna barnen.

Min biologiska mamma hade levt med rädslan att jag kanske hade hamnat i fel händer. Att jag kanske inte hade överlevt.

När vi äntligen möttes och hon fick se att jag vuxit upp med kärleksfulla adoptivföräldrar, att jag hade en underbar dotter och att jag hade haft ett bra liv – då släppte all oro. Glädjetårarna kom, och det blev en återförening fylld av lycka.

Med hjälp av My och hennes stora nätverk, som inkluderar lokala myndighetspersoner, polis och militär, återfick jag mitt thailändska medborgarskap och skaffade även ett thailändskt körkort.

Vi fortsatte att resa mellan Sverige och Thailand tills pandemin satte stopp för resandet.

Under pandemin startade vi eget företag, flyttade till hus och lever ett stabilt familjeliv.

Genom vårt äventyr och de erfarenheter vi samlat på oss, både yrkesmässigt och personligt, insåg vi att vi kunde hjälpa andra svenskar att göra trygga investeringar i Thailand.

Vi grundade MP Properties, en verksamhet där vi kombinerar min erfarenhet som projektledare med Mys omfattande kontaktnät för att guida andra genom hela köpprocessen.

Vårt mål är att ge våra kunder samma trygghet och säkerhet som vi själva hade önskat oss – så att de kan slappna av och känna sig helt trygga i sina bostadsaffärer i Thailand.